Men det är ju jag...

Jag, jaget har alltid begär. Jaget är alltid rädd att inte räcka till, att bli upptäckt att inte duga. Jaget kan många gånger göra oss blinda, vi ser men vi ser inte. Jaget är en lurig rackare. En kul-tragisk typ på en och samma gång. Jaget är livrädd att missa sammanhanget, jaget är så komisk, men jaget kan tränas i compassions begär där begäret får ett större syfte.

Ja, herregud vad skönt det är att vara transparent och äkta i sin mänskliga otillräcklighet. Igår höll jag en retreat dag. Jag började dagen med att säga. "Just där jag är i livet idag så behöver jag verkligen denna dag!"

Och vilken dag det blev. Jösses vilken dag det blev! Jag har sedan en månad tillbaka tagit den djupaste av djupaste nedåtgående trappan in i mig själv för att behöva se sanningar som är allt annat än vackra, men ändock vackra i sin transformation och just där levereras en trappa som stiger uppåt i sitt utforskande.

Så oerhört intressant hur välstrukturerat organiserad universum är. Så långt över vårt så kallade mind intelligens som gör att det varje dag känns som att allt bara "blow my mind".

Universum servar vårt inre universum med insikter som bubblar inom mig. Jag möter så ofta en frekvens av att nu var det inte "jag" som pratade, det var inte jag som ledde de fyra övningarna, "något" pratade. Någon "annan" levererade.

Det var platsen av när allt är, bara är. När allt blir så sant och inget är fejkat. Inget är omöjligt och allt kan materialiseras, och jag och du, vi kan styra det helt och hållet i någon form av roligt agerande.

När allt bara är möjligt.

Där är jag nästintill betraktad som en tokig optimist, men jag känner så starkt att måtte den lågan aldrig slockna inom mig.

Så därför levererade universum idag ett dokument till mig - en forskningsartikel. Den handlar om vilka komponenter människor har gemensamt för att skapa och skapelsen blir materialiserad. Vad är det för komponenter som ingår för att möjliggöra möjligheten?

Det de har gemensamt är att de har mycket energi. Lågan släcks aldrig. De har:

• Engagemang
• Entusiasm
• Självständighet
• Nyfikenhet
• Mod
• Instinkt att alltid gå framåt
• Förmågan att kunna ta ett misslyckande och vända det till en utmaning.

När jag läser detta så inser jag att det är ju faktiskt jag. Kanske är det också du!?

Jag läser vidare. 

Den avgörande faktorn tycks vara nyfikenhet med en stark vilja att kunna påverka, utveckla och utvecklas. Att alltid finna nya vägar, att kunna ompaketera igen, igen och igen.

En annan helt avgörande egenskap är att besitta mod. Wow, det visade sig att MOD var helt avgörande. Att inte rygga tillbaka för förändringar utan att orädd utmana strukturer och skapa nytt. 
Att kunna bryta gamla förlegade strukturer.

Wow, säger jag. Känner du inte mod, upplever du inte mod, så finns det endast ett sätt: se till att omge dig med människor som är modiga! Människor som kan, på ett äkta vis, känna och visa mod och som kan vara transparenta

Människor som i äkthet kan förstå att även om vi har värdegrunder som compassion så är det så att vi emellanåt gör fel. Skillnaden när man lever fullt ut i compassion är att man alltid erkänner sina misstag, man finner försoning, och ibland finns försoningen i att visa tydlig integritet och en hälsosam gränsdragning.

Artikeln fortsätter.

En god självkänsla.

Ja men visst, så sant.

I fel miljö kommer vår dåliga självkänsla att bli sämre. I miljöer som kan balansera compassion med agerande så växer vår självkänsla. Om vi är intresserade av att möta oss själva.

Artikeln säger att när självkänslan växer så kan vi acceptera oss själva, vi kan ha positiva relationer med andra, personlig integritet, ta ansvar för det egna livet och vi kan be om hjälp och stöd.

Det visar sig att den omtalade betydelsen av en god barndom, har mindre betydelse, istället spelar det roll vad du tog för ansvar gällande miljöer när du kunde, det är helt avgörande.

Så kanske ska jaget gå ur bubblan där vi tror att vi måste stanna kvar och istället finna vår "tribe", vår tillhörighet, vår samhörighet. Kanske till och med vår nya familj. Basen för framgång inom en rad områden är en kombination av: "Talang och/eller förmåga tillsammans med idogt arbete och en hög grad av energi”.

Men artikeln säger samtidigt att med rätt människor så kan din talang tränas och energi kan skapas med rätt människor där vi kan växla mellan agerande och reflektion.

Att vara villig att offra sina destruktiva miljöer, nästan allt och alla som inte gynnar ens högre syfte är vägen mot framgång.

"Men jag kan inte lämna mitt jobb?" säger du.

Jag säger, nej inte om du vill fortsätta leva på samma sätt. Det är alltid ett val. Om än svårt.

Låt de mål som du föresatt dig att nå, alltid få komma i första rummet. Alltid dig själv i det högre syftet.

Ha viljan till utveckling och ständig förnyelse i stället för en önskan om att slå dig till ro, men försök att alltid finna ro inom dig själv, tillsammans med andra.

Denna artikel avslutade med:

"Utan lusten, glöden och passionen hade ingen av oss nått de framgångar som vi har skapat. Det bästa är att det bästa ligger alltid framför oss men i reflektion ska vi finna tacksamhet."

Tänk att vi bygger en hel community med detta som värdegrunder, möjlighet och medvetenhet. Där ska alla "jagen" få ett jämbördigt värde.

Denna text skulle bli kort. Ok, jag inser att jag är i kontakt med jaget bortom mitt egna jag.

​Den platsen gillar jag.

Jörgen

---