Tredje stegen i compassion: Inte förbruka sig själv eller andra

Vi alla vet att livet har ups and downs. Det liksom ingår i livets spelregler. Vi tar emellanåt på oss för mycket, vi präglas av dåligt samvete med skuld och skam, för vi vill hjälpa.

Jag tror att vi samtliga som läser detta och jag som skriver detta vill egentligen bara väl men priset blir att allt för många människor förbrukar sig själva. Ibland knyter vi till oss mindre bra och gynnsamma, människor, miljöer, livsmönster och då blir våra egostrukturer det enda som ger oss tillfälligt ångestdämpande.

Vi blir ibland blir så rädda så att uttrycken blir allt annat än snälla motmänniskor som vi faktiskt tycker om.

Vi tillåter emellanåt att folk trampar på oss, eller spelar ut sina draman så att medberoende blir en vardag. Det kan då endast gå på ett sätt, nämligen mot krackelering och kollaps. Men kom ihåg att allt vi gör är att vara människa där vi parerar livets alla emotionella utmaningar.

Det finns inga undantag, vi är alla emellanåt rädda och tar till olika överlevnadsstrategier för att fly, dämpa ångest eller finna vår väg tillbaka till vad som är sant för oss.

Vårt mänskliga ego är vår mest utvecklande struktur och mänskligheten går igenom en enorm evolution, och den går bara snabbare och snabbare.

Den gör människor emotionellt fattiga.
Den gör att människor blir olyckliga.
Den gör att människor nästan jobbar ihjäl sig.
Den sliter upp människors mycket kärleksfulla relationer.
Den gör människor sjuka.
Den tar till och med ibland död på människor.

Men det behöver inte vara så om vi såg till att vara bättre rustade för motgångar och tillåter oss att efter varje erfarenhet ändra på ett beteende som inte gynnar oss (eller andra).

Hur gör man då detta? Hur bryter man mönster? Hur lär man sig och tar sig själv vidare?

Jo det skapas i miljöer av kunskap och erfarenhet. Vi behöver stöd i form av kunskap, inspiration och lärande. Lärande av livet själv men även genom att du kan läsa olika texter, gå kurser, lyssna på ljudfiler eller presentationer. Men inget lärande leder någonstans om vi inte praktiserar det i våra liv.

Att sedan göra det tillsammans med andra i miljöer som där kunskapen kan stärkas emellan oss är nyckeln att få påfyllning i vardagen. Men även stillhet och kontemplation.

Du måste inte göra allt ensam.

---